Tillbaka till samtiden

Kent är tillbaka med ett nytt album, och efter tre-fyra lyssningar är det mer än tydligt att Eskilstuna-killarna har lyssnat en hel del på Depeche Mode och försökt översätta till svenska. Slutresultatet blir.. ganska bra. Till skillnad från den underbara Du och Jag Döden så är Tillbaka Till Samtiden väldigt ojämn, från fantastiska låtar som Columbus, Elefanter och Ingenting till en hel del anonyma låtar. Temat känns igen, det handlar i grund och botten om ångest och folkhemssverige, även om dödstemat inte är lika framträdande. Det är mörka vinternätter, kallsvettningar, radhustristtess, allt blandat och förhöjt i det långa episka avslutningsspåret Ensammast i Sverige ("förlåt, förlåt för allt, för min förbannade kluvna tunga"). Lätt att känna igen sig, och det vet nog bandet om. Även om Kent utan tvekan ska ha plus för att man inte bara gör om segerreceptet från Du och Jag Döden, utan vågar prova något nytt. Kent behärskar synth-rocken, men Depeche Mode på svenska blir aldrig riktigt lika bra som originalet. Betyget blir tre Hagnesta Hill-radhus av fem möjliga.

Saker som smyger sig på

Nu var det verkligen länge sedan det kom en uppdatering. Det har funnits en hel del jag tänkt kommentera, som Odenbergs avgång, budgeten, rotationsprinciper inom mina favorit-idrottslag. Istället har jag mer och mer varit ockuperad av tankar på saker som smyger sig på. Sjukdomar, förlustrader, minnen av gamla flickvänner, insikten att jag faktiskt måste hitta ett jobb. Allt gör att man tappar fokus på nuet, något jag alltid brukar slå mig på bröstet för att jag inte gör. Men även den bäste har sina dåliga dagar. Ironiskt nog har jag haft mina efter att ha klarat sista hindret för min examen, och det med mycket beröm. Jag borde vara oerhört nöjd, och tro mig det har jag varit, men nu börjar jag mer bli orolig över vad som ska ske kommande månader. Tills dess att jag vet att jag har ett jobb efter nyår så kommer den oron finnas kvar. Inte så mycket att göra något, bara att försöka få det där jobbet och under tiden försöka släppa ut oron.

Kort om något annat som ger oro, så tycker jag inte att Leif Boork bör lämna Brynäs riktigt än trots sju raka förluster. Naturligtvis finns det en smärtgräns för allt, men då spelet efter lördagens knappa förlust mot Mora ser ut att kunna vara på gång så bör han få åtminstone fram till nästa landslagsuppehåll på sig. Ingen seger i matcher fram tills dess? Ja, då bör nog Brynäs se sig om efter nytt styre, och nya spelare.

Dagens låt: Kent - Utan Dina Andetag